alltså, 2010... HEJ DÅ!

jag fucking vägrar smeka dig medhårs mer,
jag fucking vägrar tacka dig,
jag fucking vägrar säga att jag har varit både glad och ledsen. HELL NO, 2010, du sööög. jag har gråtit mig igenom dig, dag ut och dag in. du var det sämsta jävla pissåret jag har varit med om.

TACK, då fick jag det sagt.


HEJ. DÅ.
kom aldrig mer igen, vi säger så, vaaa
och 2011 - surprise me, OK?

december
är inte riktigt min grej. fast det vet jag inte om november heller var eller om januari, februari, mars heller kommer bli.

ja, nä, men jo.
vi finns.
och vi nöjer oss med
att vara vid liv just nu,
visst?

ja, ni ser ju själva
♥ ♥ ♥ ♥ ♥

men så, nu får det vara nog med tonårspatetik
hej då harry! alltid din

hej du fina, tindrande, underbara värld!

fuck you fuck you fuck you fuck you fuck you

finaste elias står för regi och lite skådespel
hjärta

okej, men hej-fucking-då, då

det
finns iiiiiiinnnnnte mer
näe-rå

borta med viiiindeeen va

"Det ligger döda kroppar i vattnet!" sa Harry, och hans röst lät mycket gällare än den brukade och inte alls lik hans egen.
"Ja", sa Dumbledore stillsamt, "men vi behöver inte tänka på dem just nu."
"Just nu?" ekade Harry och slet blicken från vattnet för att i stället fästa den på Dumbledore.
"Inte så länge de flyter fridfullt under oss. Man behöver inte frukta en död kropp, Harry, lika lite som man behöver frukta mörkret. Lord Voldemort, som naturligtvis i hemlighet fruktar båda, håller inte med. Men återigen avslöjar han sin bristande visdom. Det är det okända vi fruktar när vi konfronteras med döden och mörkret, inget annat.

åh, harry
din sorgliga krake

ja e ju så kääär i dej

Släpp nu in dagen, fönster,
och släpp ut mitt liv

SLÄPP NU IN DAGEN,
FÖNSTER,
OCH SLÄPP UT MITT LIV


Gör det snälla
Nu

så fort jag
lyckats lägga en tegelsten till rätta
och nöjt kletat på lite murbruk

så kommer du,
hävdar att dun och allt det där mjuka
är så mycket bättre,
torkar av med en fuktig svamp
och monterar ner sakta men säkert,
sten för sten

jag har liksom alltid tyckt
att det är lite charmigt,
sådär precis som jag vill ha det

men nu inser jag
att våra täcken, vårat ludd
inte är mer än grus
söndermalda drömmar
och fragment

av det där fundamentet
jag för så längesen försökte bygga upp,
när du bara log, ruskade på huvudet och sa
näej.
och jag bara svalde allt

med hull och hår

vinden blåser lite för kallt och
himlen är lite för grå och

och
och
och

...

du är inte här


fast
det är inte jag heller
när jag tänker efter

jag ger vad som helst för lite solsken

vardagskatastrofer är

att försöka vara så tyst, tyst man bara kan när man städar mitt i natten men sen på något konstigt sätt råka välta en låda med BESTICK

när man glömmer häftstift på golvet och trampar på dom och får ont

att tappa något från fickan och inte hitta det på marken och tänka att det nog inte är hela världen eftersom att man inte vet vad det är men sen komma på några timmar senare vad det var och att det är borta för alltid

att slå i tårna i trasigt glas och råka bloda ner hela golvet

att glömma bort att sova och äta och sen vara så trött att ögonlocken faller ner varannan sekund

att inse att man måste lägga sina sista 250 kr på medicin

när man snubblar i tunnelbanetrappan för att jackan är så tight och vricka foten och ha ont i två dagar

hej.

okej, strike ey fucking pose nu då -
har asbråttom, missade autofokus men
tänkte mest säga PUSS, jag går nu

men mage, snälla sluta göra så ont
sluta vara så nervös/förtvivlad/orolig all the tiiime

börjar bli redigt less

yes, schysst dygnsrytm jag har skaffat mig.

känner att det här börjar gå lite, öh, överstyr. vaknar vid 12 (lögn, jag vaknade halv två och var helt förvirrad "varför väcks jag så tiiiidiigt för? jag vill sova meeee-eer!"), pluggar/facebookar/bloggar i typ 10 timmar, äter kanske 2 gånger nånstans däremellan och hej! klockan blev visst halv två. dags att ta sig lite egentid kanske, kolla på en film? men njaaeej, just det. jag har 400 sidor asliten text kvar att läsa tills nästa vecka (sant. synd bara att jag har haft två månader på mig att läsa och därmed får skylla mig själv). börjar möblera om rummet (eller nåt i den stilen) vid kl. 4. (vilket snarare innebär att välta glas och kliva i papperspåsar och gå in i väggar och att vara allmänt klumpig). nu är klockan halv fem och jag ska sätta igång och plugga igen (sant. kreativiteten flööödar! typ).

märker att jag blandar förkortningar och icke-förkortningar och siffror och bokstäver hej vilt. men det är lugnt, det fåååår man.


god natt/god morgon/whatever,
världens gladaste piggaste tjej!

det sitter i bröstet, jag vet det. i hela bröstkorgen
vartenda måste, varenda tygel
varenda ond tanke


livet är så snårigt och

och
och
och!

alla dessa framochtillbakingar, aldrig stilla. nej
aldrig liksom... som man vill ha det

aldrig nöjd. nej
för att tala klarspråk?
jag har ingen aning. om något

getting a feeling -
maybe i will dream again?
having that feeling,
when there's no one awake

can i come over? i need to rest
lay down for a while, disconnect

the night was so long,
the day even longer
lay down for a while,
recollect

väljer, väljer bort

(men jag är fast. här, där -- vad är skillnaden egentligen?)

det finns tusen, jag vet inte, kanske miljoner, saker jag skulle vilja berätta. ännu fler känslor jag skulle vilja beskriva. men... så ofattbart många saker händer alltid däremellan. innan jag liksom hinner ifatt orden. eller innan dom hinner ifatt mig! allt jag vill, är att hinna ifatt dig

för
jag som alltid har varit så bra med ord
har nog aldrig varit särskilt bra med ord...

♥

han tycker egentligen mer om landskap än om folk
och det leder naturligtvis till att han inte är så trevlig
mot sina vänner, men de förlåter honom

det är ganska lätt att förlåta en snusmumrik

i need some kind of miracle 'cause i lost all my faith in science

två steg från paradise! ih
(kan nog vara världens typ.. bästa! skiva)

hjärta hjärta hjärta

jag är ledsen för att jag inte orkar vara rolig, för att jag inte orkar vara snygg eller orkar umgås. för att jag inte orkar skriva något vettigt, klyftigt eller underhållande.

jag mår inte bra, så är det bara. det är väl ingen hemlighet och säkert ingen nyhet heller. idag har varit en helt okej dag och det är så nära bra jag kan komma. senast jag hade en helt okej dag var typ... 2 veckor sedan. och innan det? jag har ingen aning. jag mår överkomligt bra 3-4 gånger varje månad, ibland oftare, men då kan det handla om 10 minuter hit och dit. resten är skit. jag skrattar aldrig och orkar inte se fram emot något, allt går ju bara åt helvete ändå. lika bra att sova bort dagen. typ. ibland orkar jag bli full, ibland orkar jag ta en fika och ibland orkar jag klä upp mig. kanske imorgon är en sån dag.

att må så som jag gör tär sjukt mycket på kroppen, så jag är nöjd de gånger jag klarar av att kliva upp ur sängen och göra mina plikter. oftast orkar jag inte byta kläder, tvätta mig eller ens äta. jag har sällan ork till något mer än att slösurfa framför datorn, ligga och läsa eller kolla på tv. det är ett under att jag klarat mig genom skolan än så länge.

jag är ledsen att jag inte kan underhålla, jag är ledsen för att jag måste gömma mig bakom massa kryptiska små texter men det är svårt att bli mer precis än så, när jag knappt vet själv vad det är jag går igenom.

jag är ledsen för att det här har blivit värsta ångestbloggen, för att jag är världens tråkigaste och inte alls svåra och intressanta människa, men vad fan ska jag göra? jag är ingenting annat än det här just nu.

hela den här texten blev lite motsägelsefull, men det är precis så livet är. motsägelsefullt. hur som helst, det här är så nära sanningen jag kan komma. just idag.

Han började ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller glädje, kan säkert inte räknas som en riktig människa.

helvetesnätter

kroppen har aldrig gjort såhär ont
och nog inte hjärtat heller

allt jag kan förmå mig själv att göra
är att sova och gråta, ungefär

och ja, det är väl så mitt liv ser ut, just nu
dag ut
och dag in

trotsar hela världen och allt som hör därtill; alla naturlagar, men kanske mest tyngdlagar och nog förresten alla andra lagar också, uppfunna och upprättade för att jag inte ska få leva mitt liv precis så som jag vill

trotsar morgonen, väckarklockan - alla ständiga oljud - dygnsrytmen
trotsar hungern men inte alls sötsuget, klockan men heller inte tiden.
trotsar all jävla logik

trotsar livet och alla gröna skogar
men trotsar sen tillbaka och längtar efter träd ändå!
tänker
att idag, kanske?

kanske, kanske, kanske
jag borde sova, sluta trotsa
så att jag orkar upp i tid, så lilla doktorn kan få idiotförklara mig ännu en gång

godnatt och vilken ändlös smörja det här visade sig bli

dansa, fastän hjärtat brister
jag ska
dansa, fastän hjärtat brister

det går sönder i takt med basen i marken
det går sönder i takt med värkande huvet

jag ska dansa, fastän du inte är här
och jag ska dansa, fastän hjärtat blöder

om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två, är det aldrig över

//I'm working a sweat, but it's all good
Breaking my back but it's all good
'Cause I know i'll get it back
Yeah, I know your hands will clap

I'm working,
I'm working
To make butter for my piece of bun

And if you say I'm not okay with miles to go
If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well say it now 'cause when I'm gone
You'll be calling but I won't be at the phone//

mind is a razorblade

jag är så trött på att inte ha någon självdisciplin, på att något som egentligen skulle ta 10 minuter i slutändan tar tre timmar. jag är så trött på att ägna varenda vakna, tomma sekund till att hata mig själv och komma på olika sätt att ha ihjäl mig själv på. jag är så trött på att jag behöver typ 14 timmars sömn för att ens kunna vara vid liv, men ändå inte bli pigg. jag är så trött på att allt man nånsin bryr sig om går åt helvete.

jag är trött på att hallucinera, få svårt att andas och vara så rädd så jag skakar. jag är så jävla trött på att vara sophie. jag är så trött på att det tydligen är en omöjlighet att ta sig själv på allvar. jag är så trött på att bli äcklad varje gång jag tittar mig i spegeln. jag är så trött på att allting tråkar ut mig, på att hela jävla livet är en axelryckning.

jag är så trött på att gömma mig bakom metaforer och skratta åt sanningen, som om den vore ett skämt. jag är så trött på att ständigt känna mig fel. jag är så trött på att vara sjuk en månad i sträck. jag är så trött på att inte orka - inte orka duscha, inte orka äta, inte orka stiga upp ur sängen, inte orka byta kläder, inte orka göra något som jag egentligen vill.

jag orkar inte ens bry mig om att det här på långa vägar är det mest patetiska jag nånsin har skrivit. men det är sanningen. hur tröttsam den än må vara. och grejen är inte den, att jag vill ha nån jävla ömkan. jag vill inte ha någon som tycker synd om mig, jag vill inte ha någon som rycker upp mig, som säger kom igen nu! jag vill bara ha någon som smeker min kind, håller min hand och andas lite, när jag själv har så ont om luft.

fin tjej

måzte zova

men ja ee 2 cool 4 school

dear epilepsy, gtfo
pleeez

halsflussliknande värk, vad säger ni????

15e gången på två veckor?? haffa haffa extrapris åssssånt

day dream,
caught up in limbo

kom vi flyttar tilda, kom vi ... flyttar bort
kom vi flyttar tilda, vad ska vi gör här?

kom vi flyttar tilda, ingen saknar oss ändå!
bara åka, inte reflektera

flyger iväg som ett pappersflygplaaaaaaaaan
slänger allt förnuft i papperskorgen

och alla känslor med, för den delen

hands down, i'm too proud for love
but with eyes shut, it's you i'm thinking of

but how we move from A to B,

it can't be up to me? 'cause i don't know

eye to eye, thigh to thigh
i let go...

jag kom in jag kom in jag kom in jag kom in!

det känns fett, och låter mig ignorera det faktum att resten av världen tycks dra sig mot död och elände, för åtminstone en sekund.

hej då ljusdal
hej då allt som varit
och allt det,
som aldrig blev

tack för den här sommaren och
pizzorna, ölen, värmen, tillkortakommandena. de sena nätterna, äventyren, vattnet, fyllorna och sorgerna. cykelturerna och promenaderna, filmerna och böckerna. resorna och de varma famnarna. det toviga håret, skratten, förvirringen, pengarna, kärleken - och hatet. fuldansen, det enorma chipsätandet, koncept AB, känslan av vi, fikandet, vinet och oron. de sönderkyssta läpparna och dig, dig, dig.

tack för allt
som har lett mig hit

och förlåt
för alla idiotiska grejer
jag har sagt och gjort
men jag har liksom inte kunnat uttrycka mig
på något annat vis

jag förstår inte riktigt varför jag gör en sån stor sak av den här flytten. det är inte så att jag kommer vara borta för alltid och jag har helt klart tagit större kliv än såhär i mitt liv. men jaja, det är väl så det är och det är väl så det känns just nu. finns kanske ingen anledning att förlöjliga mig själv.

hur som helst: PUSS!
nu packar jag ner datorn i kappsäcken

jag flyttar. inte idag, men imorgon.

jag vet inte riktigt vart och heller inte riktigt hur, men jag hoppar på ett tåg och tar mig dit det leder mig. kommer glömma minst halva hjärtat och nog en stor del av hjärnan tills hela jag ligger utspridd över halva sverige. men det är kanske så det är, det är kanske så man gör. jag vet inte.

alla är vi idioter

hälsar fredrik och sophie
oavsett tidpunkt


(stilat värre)

matt
schack? vet inte, tror inte. det
men matt är jag, minst sagt,
och helt omöjligt samma tjej
som jag var för en vecka sen

det är måndag och jag är hemma. hemma. detta innebär att jag i teorin är vid liv. hela jag pausades temporärt, i några tysta dagar, men nu är jag visst tillbaka.

jag har befunnit mig i ett kallt rum på nionde våningen med inte en enda väg som ledde ut därifrån, så länge man inte hade koder, nycklar eller elektroniska brickor. ingen skrattade och de enda ljuden som hördes var tassande steg från förvirrade och rastlösa män. allt jag gjorde var att längta hem.

nu proppar jag i mig choklad och torkade plommon som fanns det ingen morgondag. men det kanske det inte gör heller, vad vet väl jag. jag tar inget för givet längre.

tills vidare ska ni få världens bästa lista, nu när allt annat här i livet tycks te sig så miserabelt. inget nytt på himmelen och det är det som är så skönt.

jag är kär

han heter harry, är nyss tolv fyllda
och inte riktigt av denna värld

jag som alltid hatat att bo på två ställen,
bor nu på tre. eller så är jag hemlös, vet inte skillnaden

känns samma
likasammalika

titta på den

alla.måste.titta
gud, jajajajaaa

friii-iii-iiii

firar livet med en glass

I don't necessarily agree
with everything I say or think.

beskärda delen: 3

de har väckt mig ur sömnen, hoppat mig på bröstkorgen, malt mitt huvud i småbitar - du skulle inte tro mig om jag försökte förklara. du säger tänk på mig och det är ju det jag gör hela fucking tiden, tills jag inte vet var jag ska ta vägen. allt är bara trassel, en jävla massa virrvarr,

och jag får väl nöja mig med
att vara vid liv, just nu.

när varken arbetsvilja eller matglädje existerar, föds någon typ av tid. tid att säga nej. till dagen, kvällen, livet i stort. nej tack, gå, snälla. du borde inte ha kommit. inte nu, inte nånsin.

jag är så trött på laxrosa blommor att jag spyr

i'm so bored in this town

svårt, visst?

I've been trying to kill the pain by watching make-believe people's fake disasters. And think if I'd been Elaine this misery'd been followed by studio laughter. I've been looking so hard for someone who could love me like Will loves Grace, but they say It's not like on your flat screen TV. It's gotta be like on my flat screen TV.

jag har ledsnat på att vänta

ärligt talat, jag är trött

att påstå att livet summeras som såhär vore att direkt ljuga, men sen så lever man ju bara några sekunder i taget

så ja, jag vet inte

det bästa av de bästa & det enda som fungerar nu

typ

trycker på paus
breddar ut horisonten

skär och skär och skär
igenom all sömn och igenom allt,
när man tänker efter

är så less på det morbida i att leva
försöker klämma ihop hela livet
i några välformulerade rader

men självföraktet tar över och inget
blir därför av

tar någon typ av sommarlov,
trots att jobbet börjar på måndag

läser alla harry potter-böckerna, suger på förbjudna karameller, badar. somnar på tok för sent, umgås med elias, skrattar

I kissed you good bye at the airport, held you so close to me. I said So here we are now and I can't stop from crying, Lilly and you said You know this is the way to go, you will forget about me when I'm on that plane. Forget about me when I'm on that plane.

ont i magen

och det spelar ingen roll hur många böcker jag fördriver tiden med, hur många mackor jag äter, hur många timmar jag sover, hur många människor jag träffar, hur många liv jag lever eller hur många sår jag än skapar

ett
två
tre
fyra
...

jamen skjuuut mig då, det är ju det ni vill

nä, nu skiter jag i det här ännu mer
och rymmer längre ner, dit,
där dom kanske fortfarande tycker om mig

not even dr. phil can save me now

Eftersom att min vardag raseras framför ögonen på mig, gång på gång och att min livssituation i största allmänhet suger rätt så mycket kuk, så rymmer jag härmed.

Hej då,
adieu,
au revoir
eller något annat klyschigt.

Hon vill va det bästa, hon säger:
Du soldat och jag prinsessa!


Men det finns inga prinsessor mer!
Kan vi sluta leka det?
Det finns inga soldater mer!
Kan vi sluta leka det?

Och hon slutar le.

Ja, jag är ett monster
men jag kände att jag måste.
Jag var ett monster,
jag var ett monster,
jag var ett monster,
men jag kände att jag måste.

bästa midsommar

trots allt, allt, allt

tovigt hår

puss

Jag dör. Dör dör dör

ritar hjärtan, suddar ut
ritar hjärtan, suddar ut
ritar hjärtan, suddar ut
ritar hjärtan, suddar ut
ritar hjärtan, suddar ut
ritar hjärtan, suddar ut
ritar hjärtan, suddar ut

...

så många böcker som ska läsas
så många filmer som ska ses
så många människor som ska älskas
och så många liv som ska levas

och så lite, lite tid

Eh.. Jag tror jag börjar bli vuxen. Jag tyckte just att mina ingådda (och kanske något för slitna) tygskor inte var "fotriktiga".

Åh, just det: Hej Sverige!

Vissa klänningar var så fina att jag ville dö
men det gjorde jag ju inte såklart,
jag grät en skvätt istället

YSL ftw!

we're just soooo fucking SCREWED
världens finaste bild för övrigt

JAG KUNDE SERIÖST inte vara på sämre humör nu......... Klockan är 4, jag har mitt muntliga slutprov om 5 timmar, jag har försökt sova sen klockan tolv. Det är FUCKING KOKHETT här inne, jag har bränt sönder ryggen, Shandra snarkar, Jonas hostar, hårbotten kliar, "sängen" är obekvämast, datorn en idiot och det är helt enkelt en hel jävla omöjlighet att sova.

fucking jävla fuck fuck fuck

Det här är den sjukt tråkigaste idiotbloggen som världen sällan skådat

och jag har bränt mig som faaa-aa-aaan.
På alla sätt och vis.

Vad inbringar mättnaden om hungern ständigt uteblir?

Vad är väl mig intet
om ändå inte alltet är allt

Vad bryr jag väl mig om lögnen
om inte ens sanningen mig är sann

Vad gör väl mig ensamheten
om jag inte ens tillsammans är ihop

och
vad har väl mig skrattet att erbjuda
om gråten aldrig sig infinner?

dåligt floooooooooow, skärp dig nu VAFAN

och vi hatar
hatar, hatar
och vi hatar,
hatar hattar

...

hatar
och gör inte så mycket mer

Sen jag fyllde 20 har:
svullnaden runt mitt öga försvunnit,
så jag ser numera ut som en människa igen
min tå gått ner till normal storlek,
så jag slipper använda gummistövlar som är 3 storlekar för stora
mamma och pappa varit här <3
min iPod vaknat till liv
en ny duschslang införskaffats,
så nu kan man äntligen gå omkring och vara ren
solen börjat skina
min dator dammsugits och börjat fungera
jag införskaffat en ny frisyr, typ 5 par nya skor, 1000 nya hårspännen
OCH
blivit en glad tjej
(en kamera rikare)


fint liv ibland

mmm

misstänker att det är en aning ohälsosamt att ha avverkat ca en säsong om dagen, men det skiter jag i. nu är alla säsonger tittade på och jag kan försäkra er om att scrubs är världens bästa tv-serie.

och hoppla, det här blev mitt 100e nu publicerade inlägg

genetisk sorg

krig igen

men det är det väl jämt

idag skiner solen
och du får tycka preeciiis vad du vill
om det

för inte är det varmt
bara för att den skiner,
solen

känns typ såhär

och om det,
får du också tycka vad du vill

Förra veckan gick en stol av, alltid lika roligt att sätta sig på något så det går av. Vårat duschmunstycke är helt vrickat; man får mer vatten av sig än på sig. Jag har fått en freaky finne (eller vad det nu är) vid ögonbrynet, som har svullnat upp så JAPP, nu ser jag ut som en Avatar i halva ansiktet. Idag gick garderoben sönder också. Ena skjutdörren lossnade och nuuuu mina damer och herrar har vi kommit till den bästa delen: dörren landade på mig, så nu sitter jag här, ett blodbad senare, med en sprucken lilltå och är jävligt grinig och har jävligt ont. Dessutom var det på fotjäveln jag bröt förut, så det gör ont till och med när jag haltar.

Kul liv.

och hon frågar mig om råd
om saker jag inte kan svara
hon ber mig om nåd
jag replikerar med ord
helt oanvändbara
nödrim när det är som fucking sämst

FATTAR INTE VARFÖR allt ska vara så fucking pissigt just nu. Inte ett vettigt ord kommer varken in eller ut, hårbotten kliar ihjäl sig och ryggen är av. Franskan skiftar mellan ovettig och vettvillig, vilket i slutändan visar sig vara samma sak. Byxorna spricker och hjärtat likaså. Fläkten till datorn kurkade och arbetar numera under så kallade 15minuterspass, om man har tur. Min iPod somnade och vill dessvärre inte vakna, men vad gör väl det, när hörlurarna bara glappar. Inte nog med detta så tappade jag just bort en snorkuse, förmodligen i håret. Alltid lika kul, men jag antar att det är det här som kallas för små vardagskatatsrofer och jag ska väl vara GLAD över att jag har fått det jag bett om, och jaaaa, det var väl allt för idag.


Update: Hittade snorkusen. Inte i håret. Och asså, Spotifys reklam på franska ?! Döda mig. Lå.ng.sam.t

allt som finns, vet du

allt som finns, det är hat

Gud vet du
vet du Gud
Om jag fick önska mig vad jag ville
(för det får man väl? Gud?)
Då,
då skulle jag önska mig
en smalare näsa
och längre hår
och allt det där andra, ytliga
Finare handstil och
högre lön
kanske lite kläder
och en större tv ja du vet

Men mest av allt Gud, skulle jag önska mig
dig,
att du fanns
Gud

För vet du, Gud Gud Gud
Du har aldrig synts till
Nej inte för mig
Snälla, finns för mig
Gud

Jag vet inte om just det här kallas för svartsjuka eller avundsjuka -

jag gråter nog en skvätt för båda.

dfgdfgdf

Jag skrattar aldrig och jag vill bara skylla allt, allt, allt, hela världens olycka på dig, för om det inte är du, så måste det ju vara jag och det är inget alternativ

orden finns inte längre
och jag,jag,jag,jag

...

..
.
..
...


...
.


finns inte heller

Jag är i Paris, det är jag. Och lever gör jag också.
Men sånna trivialiteter hatar jag att skriva om,
så därför får du gå in här och läsa om det.

Ja, det är helt jävla sinnes att rue du Capitaine Marchal nummer 28 från och med måndag kommer vara min bostad, att Gare de Nord, Réaumur Sébastopol, Gambetta & Pelleport kommer vara ställen och kvarter jag vistas i, på & kring varje dag, att brevlåda nummer 26 kommer innehålla post till mig, på utländska och att min tvätt varje vecka kommer tvättas på rue Capitaine Ferber.

snart, om en vecka-snart
hjälp

jag har för ont i munnen för att något
konstruktivt ska kunna komma där ur
//
jag skulle vara din hund
om jag bara finge vara i din närhet

jag drömmer om oss
och vår lycka

varje natt, varenda eviga natt är du där

vår sedan

i alla drömmar jag har
och i alla fantasier

slår jag dig på käften
så varenda liten tand
flyger ur dig

sparkar och krossar dig
så som du
slagit och krossat mig
i alla dessa år nu

i varje tanke,
med varje ord

får jag den revansch
jag så länge behövt

now you're sitting in that train,
seeing life in a new way
and every forest sings a song

one for the heartbroken lovers
and one for the dreamers
and then there's one just for YOU

the wind's been humming on it all day

Det är så lustigt-

för idag är jag glad.
Glad! Med ett utropstecken efter.


Idag, vet ni, blev jag beviljad och om precis 22 dagar befinner jag mig i Paris. Kan ni förstå? Fucking Paris!! Med inte bara ett, utan två, utropstecken efter. Det är där och ingen annanstans livet ska levas.


Om ni vill, för jag vill, kan ni väl komma och hälsa på? Kom och fira min 20-årsdag eller dansa mä mig på kullerstenarna, bara!

du,
dig

Vet du
vad som skrämmer mig mest?

Det är inte sorgen
och allt det där
farliga

Det är inte Ondskan
och inte heller skammen

Utan det är glädjen; förväntan
Allt det, som ryms i dina ögon
Ditt hopp & din längtan
Det är allt det där fina, du ger mig
som är det läskiga

Så snälla
förlåt mig
för att jag blundar
men jag vet bara inte var annars
jag ska ta vägen;

mörkret är allt jag har
och mörkret är allt jag vet

Until we bleed
(asså, man kan såhär.. uhm.. KLICKA! bah)

hej



snälla. snälla, snälla, snälla
kom och rädda mig
du

snälla