jag är ledsen för att jag inte orkar vara rolig, för att jag inte orkar vara snygg eller orkar umgås. för att jag inte orkar skriva något vettigt, klyftigt eller underhållande.

jag mår inte bra, så är det bara. det är väl ingen hemlighet och säkert ingen nyhet heller. idag har varit en helt okej dag och det är så nära bra jag kan komma. senast jag hade en helt okej dag var typ... 2 veckor sedan. och innan det? jag har ingen aning. jag mår överkomligt bra 3-4 gånger varje månad, ibland oftare, men då kan det handla om 10 minuter hit och dit. resten är skit. jag skrattar aldrig och orkar inte se fram emot något, allt går ju bara åt helvete ändå. lika bra att sova bort dagen. typ. ibland orkar jag bli full, ibland orkar jag ta en fika och ibland orkar jag klä upp mig. kanske imorgon är en sån dag.

att må så som jag gör tär sjukt mycket på kroppen, så jag är nöjd de gånger jag klarar av att kliva upp ur sängen och göra mina plikter. oftast orkar jag inte byta kläder, tvätta mig eller ens äta. jag har sällan ork till något mer än att slösurfa framför datorn, ligga och läsa eller kolla på tv. det är ett under att jag klarat mig genom skolan än så länge.

jag är ledsen att jag inte kan underhålla, jag är ledsen för att jag måste gömma mig bakom massa kryptiska små texter men det är svårt att bli mer precis än så, när jag knappt vet själv vad det är jag går igenom.

jag är ledsen för att det här har blivit värsta ångestbloggen, för att jag är världens tråkigaste och inte alls svåra och intressanta människa, men vad fan ska jag göra? jag är ingenting annat än det här just nu.

hela den här texten blev lite motsägelsefull, men det är precis så livet är. motsägelsefullt. hur som helst, det här är så nära sanningen jag kan komma. just idag.