så fort jag
lyckats lägga en tegelsten till rätta
och nöjt kletat på lite murbruk

så kommer du,
hävdar att dun och allt det där mjuka
är så mycket bättre,
torkar av med en fuktig svamp
och monterar ner sakta men säkert,
sten för sten

jag har liksom alltid tyckt
att det är lite charmigt,
sådär precis som jag vill ha det

men nu inser jag
att våra täcken, vårat ludd
inte är mer än grus
söndermalda drömmar
och fragment

av det där fundamentet
jag för så längesen försökte bygga upp,
när du bara log, ruskade på huvudet och sa
näej.
och jag bara svalde allt

med hull och hår