yes, schysst dygnsrytm jag har skaffat mig.

känner att det här börjar gå lite, öh, överstyr. vaknar vid 12 (lögn, jag vaknade halv två och var helt förvirrad "varför väcks jag så tiiiidiigt för? jag vill sova meeee-eer!"), pluggar/facebookar/bloggar i typ 10 timmar, äter kanske 2 gånger nånstans däremellan och hej! klockan blev visst halv två. dags att ta sig lite egentid kanske, kolla på en film? men njaaeej, just det. jag har 400 sidor asliten text kvar att läsa tills nästa vecka (sant. synd bara att jag har haft två månader på mig att läsa och därmed får skylla mig själv). börjar möblera om rummet (eller nåt i den stilen) vid kl. 4. (vilket snarare innebär att välta glas och kliva i papperspåsar och gå in i väggar och att vara allmänt klumpig). nu är klockan halv fem och jag ska sätta igång och plugga igen (sant. kreativiteten flööödar! typ).

märker att jag blandar förkortningar och icke-förkortningar och siffror och bokstäver hej vilt. men det är lugnt, det fåååår man.


god natt/god morgon/whatever,
världens gladaste piggaste tjej!

det sitter i bröstet, jag vet det. i hela bröstkorgen
vartenda måste, varenda tygel
varenda ond tanke


livet är så snårigt och

och
och
och!

alla dessa framochtillbakingar, aldrig stilla. nej
aldrig liksom... som man vill ha det

aldrig nöjd. nej
för att tala klarspråk?
jag har ingen aning. om något

getting a feeling -
maybe i will dream again?
having that feeling,
when there's no one awake

can i come over? i need to rest
lay down for a while, disconnect

the night was so long,
the day even longer
lay down for a while,
recollect

väljer, väljer bort

(men jag är fast. här, där -- vad är skillnaden egentligen?)

det finns tusen, jag vet inte, kanske miljoner, saker jag skulle vilja berätta. ännu fler känslor jag skulle vilja beskriva. men... så ofattbart många saker händer alltid däremellan. innan jag liksom hinner ifatt orden. eller innan dom hinner ifatt mig! allt jag vill, är att hinna ifatt dig

för
jag som alltid har varit så bra med ord
har nog aldrig varit särskilt bra med ord...

♥

han tycker egentligen mer om landskap än om folk
och det leder naturligtvis till att han inte är så trevlig
mot sina vänner, men de förlåter honom

det är ganska lätt att förlåta en snusmumrik

i need some kind of miracle 'cause i lost all my faith in science

två steg från paradise! ih
(kan nog vara världens typ.. bästa! skiva)

hjärta hjärta hjärta

jag är ledsen för att jag inte orkar vara rolig, för att jag inte orkar vara snygg eller orkar umgås. för att jag inte orkar skriva något vettigt, klyftigt eller underhållande.

jag mår inte bra, så är det bara. det är väl ingen hemlighet och säkert ingen nyhet heller. idag har varit en helt okej dag och det är så nära bra jag kan komma. senast jag hade en helt okej dag var typ... 2 veckor sedan. och innan det? jag har ingen aning. jag mår överkomligt bra 3-4 gånger varje månad, ibland oftare, men då kan det handla om 10 minuter hit och dit. resten är skit. jag skrattar aldrig och orkar inte se fram emot något, allt går ju bara åt helvete ändå. lika bra att sova bort dagen. typ. ibland orkar jag bli full, ibland orkar jag ta en fika och ibland orkar jag klä upp mig. kanske imorgon är en sån dag.

att må så som jag gör tär sjukt mycket på kroppen, så jag är nöjd de gånger jag klarar av att kliva upp ur sängen och göra mina plikter. oftast orkar jag inte byta kläder, tvätta mig eller ens äta. jag har sällan ork till något mer än att slösurfa framför datorn, ligga och läsa eller kolla på tv. det är ett under att jag klarat mig genom skolan än så länge.

jag är ledsen att jag inte kan underhålla, jag är ledsen för att jag måste gömma mig bakom massa kryptiska små texter men det är svårt att bli mer precis än så, när jag knappt vet själv vad det är jag går igenom.

jag är ledsen för att det här har blivit värsta ångestbloggen, för att jag är världens tråkigaste och inte alls svåra och intressanta människa, men vad fan ska jag göra? jag är ingenting annat än det här just nu.

hela den här texten blev lite motsägelsefull, men det är precis så livet är. motsägelsefullt. hur som helst, det här är så nära sanningen jag kan komma. just idag.

Han började ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller glädje, kan säkert inte räknas som en riktig människa.

helvetesnätter

kroppen har aldrig gjort såhär ont
och nog inte hjärtat heller

allt jag kan förmå mig själv att göra
är att sova och gråta, ungefär

och ja, det är väl så mitt liv ser ut, just nu
dag ut
och dag in