till och med godnatt känns som ett avsked

ringarna under ögonen för många, kan inte bli fler inte djupare. åskmolnsgrå och förra veckans smink över hela ansiktet. titta i spegeln och tänk, stirra. inte komma ihåg något sedan tisdag morgon när duschade jag senast spelar ingen roll nu när ingen ska se mig, ta i mig. vaknar med blåmärken, rivmärken och blåsor som jag inte har någon aning var dom kommer ifrån och hjälp hjälp hjälp mina röda svullna ögon. snor överallt- på tunnelbanan; kudden; kinderna; telefonen. tar sig 33 mil genom ledningar och motorvägar, ja, mammas hand mot min kind utan fysisk möjlighet, kl 3 eller 16 spelar ingen roll lovar står alltid bakom håller handen du är bäst klarar allt tack jag älskar dig gå aldrig klarar det bara du står bredvid, bakom. svarta bokstäver mot isande vit bakgrund och pling och vibration och pulsen högt, högt, högt, högre än din, den alltid dunkande och andas! ett normalt sms och jag faller luras tillbaka till ruta ett

inget svar, sen
pallar inte behöver några veckor ta det lugnt andas det blir bättre ska du se. du säger förlåt du säger inte du, det är jag var inte ledsen du har inte gjort något och inga punkter, inget kommatecken bara tomrum. tomt kalt ensamt hallå ? ? ? frågar efter tecken

vad gör du hur mår du varför tycker du inte om mig längre snälla kom bara och håll om mig du lovade ju vi vi vi vill bara veta när sista gången var, vill veta att det är nu för jag fattade inte förra

inget svar inget kvar stänga av mobilen och inte röra inte röra, inte inte störa inte knappa inte läsa gammalt för då är inte nu även om man kanske trodde, tror




ja, med andra ord: jag saknar dig något så förbannat och vet inte hur min vardag ska kunna fortsätta utan dig och våra fyra månader gamla rutiner

det var väl allt.

this is all i can accomplish

hej maj

hej då

bryter upp

bryter ihop

spricker
och spricker upp

kom och andas med mig
jag har så ont om luft

ändlös smörja. herregud
när ska man transformeras till något annat?

att ett rungande "ja!!!"
så lätt kan förvandlas till ett ljudlöst "nej..."


2 sekunder -
det är allt som krävs.

måndag? vem märker någon skillnad
här inuti huvudet

allt här
allt
är likadant

oavsett tidpunkt,
oavsett veckodag

och jag,
jag
vill vara någon
men inte den och heller inte hon
eller "någon" till någons någon

helst bara jag, för mig
och sophie, för dig

april

lägger la upp en här å rå

säger 2
låter det oftast bli tre
& ibland till och med 4,5,6. för att vara extrem
för att vara åtminstone något

hungrar så förbannat
efter något, någon

rycker tag i
och biter, tuggar
sväljer
slafsar, gnager

total avsaknad av mättnad;
allt bara slaskigt, blaskigt
inte nog

inget någonsin nog
bara grumligt vatten,
allt helt utan substans

alltså, 2010... HEJ DÅ!

jag fucking vägrar smeka dig medhårs mer,
jag fucking vägrar tacka dig,
jag fucking vägrar säga att jag har varit både glad och ledsen. HELL NO, 2010, du sööög. jag har gråtit mig igenom dig, dag ut och dag in. du var det sämsta jävla pissåret jag har varit med om.

TACK, då fick jag det sagt.


HEJ. DÅ.
kom aldrig mer igen, vi säger så, vaaa
och 2011 - surprise me, OK?

december
är inte riktigt min grej. fast det vet jag inte om november heller var eller om januari, februari, mars heller kommer bli.

ja, nä, men jo.
vi finns.
och vi nöjer oss med
att vara vid liv just nu,
visst?

okej, men hej-fucking-då, då

det
finns iiiiiiinnnnnte mer
näe-rå

borta med viiiindeeen va

så fort jag
lyckats lägga en tegelsten till rätta
och nöjt kletat på lite murbruk

så kommer du,
hävdar att dun och allt det där mjuka
är så mycket bättre,
torkar av med en fuktig svamp
och monterar ner sakta men säkert,
sten för sten

jag har liksom alltid tyckt
att det är lite charmigt,
sådär precis som jag vill ha det

men nu inser jag
att våra täcken, vårat ludd
inte är mer än grus
söndermalda drömmar
och fragment

av det där fundamentet
jag för så längesen försökte bygga upp,
när du bara log, ruskade på huvudet och sa
näej.
och jag bara svalde allt

med hull och hår

vinden blåser lite för kallt och
himlen är lite för grå och

och
och
och

...

du är inte här


fast
det är inte jag heller
när jag tänker efter

okej, strike ey fucking pose nu då -
har asbråttom, missade autofokus men
tänkte mest säga PUSS, jag går nu

men mage, snälla sluta göra så ont
sluta vara så nervös/förtvivlad/orolig all the tiiime

börjar bli redigt less

det sitter i bröstet, jag vet det. i hela bröstkorgen
vartenda måste, varenda tygel
varenda ond tanke


livet är så snårigt och

och
och
och!

alla dessa framochtillbakingar, aldrig stilla. nej
aldrig liksom... som man vill ha det

aldrig nöjd. nej
för att tala klarspråk?
jag har ingen aning. om något

väljer, väljer bort

(men jag är fast. här, där -- vad är skillnaden egentligen?)

det finns tusen, jag vet inte, kanske miljoner, saker jag skulle vilja berätta. ännu fler känslor jag skulle vilja beskriva. men... så ofattbart många saker händer alltid däremellan. innan jag liksom hinner ifatt orden. eller innan dom hinner ifatt mig! allt jag vill, är att hinna ifatt dig

för
jag som alltid har varit så bra med ord
har nog aldrig varit särskilt bra med ord...

♥