vinkar hej då
och försöker vara så varsam jag bara kan

för det är faktiskt någons annans varma hjärta jag måste lämna åter och på något sätt ersätta med mitt eget jävla hjärta som inte alls passar där det alltid passat förut

och det är faktiskt någon annans andetag jag måste lära mig leva utan, någon annans andetag jag måste lära mig att själv ta


men när jag står där, och försöker vara så varsam jag bara kan, så inser jag att du har gått för längesen. du har vänt mig ryggen åt och jag vet inte ens när det hände

och trots att jag står där med två hjärtan nu, ett främmande mitt och ett välbekant ditt, trots att jag har fan allt
så känner jag mig så förbannat tomhänt

och att inget jag nånsin haft kan ha varit något värt
när det kan lämnas hos mig

bara sådär