åh, harry
din sorgliga krake

ja e ju så kääär i dej

Släpp nu in dagen, fönster,
och släpp ut mitt liv

SLÄPP NU IN DAGEN,
FÖNSTER,
OCH SLÄPP UT MITT LIV


Gör det snälla
Nu

så fort jag
lyckats lägga en tegelsten till rätta
och nöjt kletat på lite murbruk

så kommer du,
hävdar att dun och allt det där mjuka
är så mycket bättre,
torkar av med en fuktig svamp
och monterar ner sakta men säkert,
sten för sten

jag har liksom alltid tyckt
att det är lite charmigt,
sådär precis som jag vill ha det

men nu inser jag
att våra täcken, vårat ludd
inte är mer än grus
söndermalda drömmar
och fragment

av det där fundamentet
jag för så längesen försökte bygga upp,
när du bara log, ruskade på huvudet och sa
näej.
och jag bara svalde allt

med hull och hår

vinden blåser lite för kallt och
himlen är lite för grå och

och
och
och

...

du är inte här


fast
det är inte jag heller
när jag tänker efter

jag ger vad som helst för lite solsken

vardagskatastrofer är

att försöka vara så tyst, tyst man bara kan när man städar mitt i natten men sen på något konstigt sätt råka välta en låda med BESTICK

när man glömmer häftstift på golvet och trampar på dom och får ont

att tappa något från fickan och inte hitta det på marken och tänka att det nog inte är hela världen eftersom att man inte vet vad det är men sen komma på några timmar senare vad det var och att det är borta för alltid

att slå i tårna i trasigt glas och råka bloda ner hela golvet

att glömma bort att sova och äta och sen vara så trött att ögonlocken faller ner varannan sekund

att inse att man måste lägga sina sista 250 kr på medicin

när man snubblar i tunnelbanetrappan för att jackan är så tight och vricka foten och ha ont i två dagar

hej.

okej, strike ey fucking pose nu då -
har asbråttom, missade autofokus men
tänkte mest säga PUSS, jag går nu

men mage, snälla sluta göra så ont
sluta vara så nervös/förtvivlad/orolig all the tiiime

börjar bli redigt less

yes, schysst dygnsrytm jag har skaffat mig.

känner att det här börjar gå lite, öh, överstyr. vaknar vid 12 (lögn, jag vaknade halv två och var helt förvirrad "varför väcks jag så tiiiidiigt för? jag vill sova meeee-eer!"), pluggar/facebookar/bloggar i typ 10 timmar, äter kanske 2 gånger nånstans däremellan och hej! klockan blev visst halv två. dags att ta sig lite egentid kanske, kolla på en film? men njaaeej, just det. jag har 400 sidor asliten text kvar att läsa tills nästa vecka (sant. synd bara att jag har haft två månader på mig att läsa och därmed får skylla mig själv). börjar möblera om rummet (eller nåt i den stilen) vid kl. 4. (vilket snarare innebär att välta glas och kliva i papperspåsar och gå in i väggar och att vara allmänt klumpig). nu är klockan halv fem och jag ska sätta igång och plugga igen (sant. kreativiteten flööödar! typ).

märker att jag blandar förkortningar och icke-förkortningar och siffror och bokstäver hej vilt. men det är lugnt, det fåååår man.


god natt/god morgon/whatever,
världens gladaste piggaste tjej!

det sitter i bröstet, jag vet det. i hela bröstkorgen
vartenda måste, varenda tygel
varenda ond tanke


livet är så snårigt och

och
och
och!

alla dessa framochtillbakingar, aldrig stilla. nej
aldrig liksom... som man vill ha det

aldrig nöjd. nej
för att tala klarspråk?
jag har ingen aning. om något

getting a feeling -
maybe i will dream again?
having that feeling,
when there's no one awake

can i come over? i need to rest
lay down for a while, disconnect

the night was so long,
the day even longer
lay down for a while,
recollect

väljer, väljer bort

(men jag är fast. här, där -- vad är skillnaden egentligen?)

det finns tusen, jag vet inte, kanske miljoner, saker jag skulle vilja berätta. ännu fler känslor jag skulle vilja beskriva. men... så ofattbart många saker händer alltid däremellan. innan jag liksom hinner ifatt orden. eller innan dom hinner ifatt mig! allt jag vill, är att hinna ifatt dig

för
jag som alltid har varit så bra med ord
har nog aldrig varit särskilt bra med ord...

♥