Vet du
vad som skrämmer mig mest?

Det är inte sorgen
och allt det där
farliga

Det är inte Ondskan
och inte heller skammen

Utan det är glädjen; förväntan
Allt det, som ryms i dina ögon
Ditt hopp & din längtan
Det är allt det där fina, du ger mig
som är det läskiga

Så snälla
förlåt mig
för att jag blundar
men jag vet bara inte var annars
jag ska ta vägen;

mörkret är allt jag har
och mörkret är allt jag vet