Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmer en igelkott

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara