jag är så rädd för att sluta i ett gathörn
jag har det i mig
jag känner det, ibland är jag så nära

jag känner mig ensam här

att ett rungande "ja!!!"
så lätt kan förvandlas till ett ljudlöst "nej..."


2 sekunder -
det är allt som krävs.

inte komma upp

falla ner i gropar

hej, ska vi springa in i väggar tillsammans?

just nu är jag det finaste som en människa kan vara: kär
sover bredvid under varmt täcke och andas hans andetag när han andas mina. saknar hans fluriga hår efter fem minuter, hans dåliga skämt och skäggstubb likaså, ja, till och med rökdoften; det är ju han, han, han och ingen annan

ungefär så känns det; är det. varje dag. kan ni fatta? varje dag! på tunnelbanan, i sängen, på dansgolvet, i köket, i affären.

jag är kär och det är så jävla coolt att jag smäller av

måndag? vem märker någon skillnad
här inuti huvudet

allt här
allt
är likadant

oavsett tidpunkt,
oavsett veckodag

och jag,
jag
vill vara någon
men inte den och heller inte hon
eller "någon" till någons någon

helst bara jag, för mig
och sophie, för dig

gråter och tycker synd om mig själv.
vilken söndag va

april

När mänskligheten ruttnar i en hög
och alla ba "Vad är bäst för mig?"
och "Jag köper vatten på flaska"
och "Hon älskar inte dig"

säger jag: "Mäh, Fredrik, spela spelet"
men du ba: "Varför då?
Jag vill inte bli älskad så
man får inget för det när man är som vi,
man får inget för det när man vill folk väl;
när man har en vilsam själ"

Men om det inte finns en himmel, Fredrik,
varför föddes man snäll?
Det här är mina armbågar, Fredrik,
jag ska vässa dom ikväll