han tycker egentligen mer om landskap än om folk
och det leder naturligtvis till att han inte är så trevlig
mot sina vänner, men de förlåter honom

det är ganska lätt att förlåta en snusmumrik

i need some kind of miracle 'cause i lost all my faith in science

två steg från paradise! ih
(kan nog vara världens typ.. bästa! skiva)

hjärta hjärta hjärta

jag är ledsen för att jag inte orkar vara rolig, för att jag inte orkar vara snygg eller orkar umgås. för att jag inte orkar skriva något vettigt, klyftigt eller underhållande.

jag mår inte bra, så är det bara. det är väl ingen hemlighet och säkert ingen nyhet heller. idag har varit en helt okej dag och det är så nära bra jag kan komma. senast jag hade en helt okej dag var typ... 2 veckor sedan. och innan det? jag har ingen aning. jag mår överkomligt bra 3-4 gånger varje månad, ibland oftare, men då kan det handla om 10 minuter hit och dit. resten är skit. jag skrattar aldrig och orkar inte se fram emot något, allt går ju bara åt helvete ändå. lika bra att sova bort dagen. typ. ibland orkar jag bli full, ibland orkar jag ta en fika och ibland orkar jag klä upp mig. kanske imorgon är en sån dag.

att må så som jag gör tär sjukt mycket på kroppen, så jag är nöjd de gånger jag klarar av att kliva upp ur sängen och göra mina plikter. oftast orkar jag inte byta kläder, tvätta mig eller ens äta. jag har sällan ork till något mer än att slösurfa framför datorn, ligga och läsa eller kolla på tv. det är ett under att jag klarat mig genom skolan än så länge.

jag är ledsen att jag inte kan underhålla, jag är ledsen för att jag måste gömma mig bakom massa kryptiska små texter men det är svårt att bli mer precis än så, när jag knappt vet själv vad det är jag går igenom.

jag är ledsen för att det här har blivit värsta ångestbloggen, för att jag är världens tråkigaste och inte alls svåra och intressanta människa, men vad fan ska jag göra? jag är ingenting annat än det här just nu.

hela den här texten blev lite motsägelsefull, men det är precis så livet är. motsägelsefullt. hur som helst, det här är så nära sanningen jag kan komma. just idag.

Han började ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller glädje, kan säkert inte räknas som en riktig människa.

helvetesnätter

kroppen har aldrig gjort såhär ont
och nog inte hjärtat heller

allt jag kan förmå mig själv att göra
är att sova och gråta, ungefär

och ja, det är väl så mitt liv ser ut, just nu
dag ut
och dag in

trotsar hela världen och allt som hör därtill; alla naturlagar, men kanske mest tyngdlagar och nog förresten alla andra lagar också, uppfunna och upprättade för att jag inte ska få leva mitt liv precis så som jag vill

trotsar morgonen, väckarklockan - alla ständiga oljud - dygnsrytmen
trotsar hungern men inte alls sötsuget, klockan men heller inte tiden.
trotsar all jävla logik

trotsar livet och alla gröna skogar
men trotsar sen tillbaka och längtar efter träd ändå!
tänker
att idag, kanske?

kanske, kanske, kanske
jag borde sova, sluta trotsa
så att jag orkar upp i tid, så lilla doktorn kan få idiotförklara mig ännu en gång

godnatt och vilken ändlös smörja det här visade sig bli

dansa, fastän hjärtat brister
jag ska
dansa, fastän hjärtat brister

det går sönder i takt med basen i marken
det går sönder i takt med värkande huvet

jag ska dansa, fastän du inte är här
och jag ska dansa, fastän hjärtat blöder

om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två, är det aldrig över

//I'm working a sweat, but it's all good
Breaking my back but it's all good
'Cause I know i'll get it back
Yeah, I know your hands will clap

I'm working,
I'm working
To make butter for my piece of bun

And if you say I'm not okay with miles to go
If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well say it now 'cause when I'm gone
You'll be calling but I won't be at the phone//

mind is a razorblade