amen herregud va patetiskt då

du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
att det är långt hem

snälla. gör mig fucking levande igen!!!!!!!
jag kommer inte ens ihåg hur det känns

ringarna under ögonen för många, kan inte bli fler inte djupare. åskmolnsgrå och förra veckans smink över hela ansiktet. titta i spegeln och tänk, stirra. inte komma ihåg något sedan tisdag morgon när duschade jag senast spelar ingen roll nu när ingen ska se mig, ta i mig. vaknar med blåmärken, rivmärken och blåsor som jag inte har någon aning var dom kommer ifrån och hjälp hjälp hjälp mina röda svullna ögon. snor överallt- på tunnelbanan; kudden; kinderna; telefonen. tar sig 33 mil genom ledningar och motorvägar, ja, mammas hand mot min kind utan fysisk möjlighet, kl 3 eller 16 spelar ingen roll lovar står alltid bakom håller handen du är bäst klarar allt tack jag älskar dig gå aldrig klarar det bara du står bredvid, bakom. svarta bokstäver mot isande vit bakgrund och pling och vibration och pulsen högt, högt, högt, högre än din, den alltid dunkande och andas! ett normalt sms och jag faller luras tillbaka till ruta ett

inget svar, sen
pallar inte behöver några veckor ta det lugnt andas det blir bättre ska du se. du säger förlåt du säger inte du, det är jag var inte ledsen du har inte gjort något och inga punkter, inget kommatecken bara tomrum. tomt kalt ensamt hallå ? ? ? frågar efter tecken

vad gör du hur mår du varför tycker du inte om mig längre snälla kom bara och håll om mig du lovade ju vi vi vi vill bara veta när sista gången var, vill veta att det är nu för jag fattade inte förra

inget svar inget kvar stänga av mobilen och inte röra inte röra, inte inte störa inte knappa inte läsa gammalt för då är inte nu även om man kanske trodde, tror




ja, med andra ord: jag saknar dig något så förbannat och vet inte hur min vardag ska kunna fortsätta utan dig och våra fyra månader gamla rutiner

det var väl allt.

dina strumpor på mitt golv
och alla andra småsaker som fucking dödar mig

vaknar efter en dröm om ditt skratt
där allt var precis som vanligt, kanske bättre
där du gick, sådär som du alltid går. svängigt

med
randig tröja och jeansen som jag lagade med röd garntråd
kepsen, solglasögonen
och ditt lockiga hår

slutar sen andas
sekunden jag förstår att jag ligger i pappas säng
i sängkläder som inte alls är dina, våra

kändes ungefär som

vakna upp och höll om en dunk gin
men i drömmen jag just drömt höll jag om dig

faller ihop
när jag inser
att jag är alldeles, alldeles för långt borta ifrån dig
och aldrig får vara så nära igen
som jag var en gång förut

japp, kärleksdravel

hjälp?

rädd rädd rädd
fucking liv- rädd rädd rädd

vill inte va rädd rädd rädd