fredag

alltså, 2010... HEJ DÅ!

jag fucking vägrar smeka dig medhårs mer,
jag fucking vägrar tacka dig,
jag fucking vägrar säga att jag har varit både glad och ledsen. HELL NO, 2010, du sööög. jag har gråtit mig igenom dig, dag ut och dag in. du var det sämsta jävla pissåret jag har varit med om.

TACK, då fick jag det sagt.


HEJ. DÅ.
kom aldrig mer igen, vi säger så, vaaa
och 2011 - surprise me, OK?

måndag

december
är inte riktigt min grej. fast det vet jag inte om november heller var eller om januari, februari, mars heller kommer bli.

ja, nä, men jo.
vi finns.
och vi nöjer oss med
att vara vid liv just nu,
visst?

torsdag




ja, ni ser ju själva
♥ ♥ ♥ ♥ ♥

men så, nu får det vara nog med tonårspatetik
hej då harry! alltid din

onsdag

hej du fina, tindrande, underbara värld!
fuck you fuck you fuck you fuck you fuck you

tisdag


finaste elias står för regi och lite skådespel
hjärta

söndag

okej, men hej-fucking-då, då

det
finns iiiiiiinnnnnte mer
näe-rå

borta med viiiindeeen va

fredag

"Det ligger döda kroppar i vattnet!" sa Harry, och hans röst lät mycket gällare än den brukade och inte alls lik hans egen.
"Ja", sa Dumbledore stillsamt, "men vi behöver inte tänka på dem just nu."
"Just nu?" ekade Harry och slet blicken från vattnet för att i stället fästa den på Dumbledore.
"Inte så länge de flyter fridfullt under oss. Man behöver inte frukta en död kropp, Harry, lika lite som man behöver frukta mörkret. Lord Voldemort, som naturligtvis i hemlighet fruktar båda, håller inte med. Men återigen avslöjar han sin bristande visdom. Det är det okända vi fruktar när vi konfronteras med döden och mörkret, inget annat.