trotsar hela världen och allt som hör därtill; alla naturlagar, men kanske mest tyngdlagar och nog förresten alla andra lagar också, uppfunna och upprättade för att jag inte ska få leva mitt liv precis så som jag vill

trotsar morgonen, väckarklockan - alla ständiga oljud - dygnsrytmen
trotsar hungern men inte alls sötsuget, klockan men heller inte tiden.
trotsar all jävla logik

trotsar livet och alla gröna skogar
men trotsar sen tillbaka och längtar efter träd ändå!
tänker
att idag, kanske?

kanske, kanske, kanske
jag borde sova, sluta trotsa
så att jag orkar upp i tid, så lilla doktorn kan få idiotförklara mig ännu en gång

godnatt och vilken ändlös smörja det här visade sig bli

dansa, fastän hjärtat brister
jag ska
dansa, fastän hjärtat brister

det går sönder i takt med basen i marken
det går sönder i takt med värkande huvet

jag ska dansa, fastän du inte är här
och jag ska dansa, fastän hjärtat blöder

om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två, är det aldrig över

//I'm working a sweat, but it's all good
Breaking my back but it's all good
'Cause I know i'll get it back
Yeah, I know your hands will clap

I'm working,
I'm working
To make butter for my piece of bun

And if you say I'm not okay with miles to go
If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well say it now 'cause when I'm gone
You'll be calling but I won't be at the phone//

mind is a razorblade

jag är så trött på att inte ha någon självdisciplin, på att något som egentligen skulle ta 10 minuter i slutändan tar tre timmar. jag är så trött på att ägna varenda vakna, tomma sekund till att hata mig själv och komma på olika sätt att ha ihjäl mig själv på. jag är så trött på att jag behöver typ 14 timmars sömn för att ens kunna vara vid liv, men ändå inte bli pigg. jag är så trött på att allt man nånsin bryr sig om går åt helvete.

jag är trött på att hallucinera, få svårt att andas och vara så rädd så jag skakar. jag är så jävla trött på att vara sophie. jag är så trött på att det tydligen är en omöjlighet att ta sig själv på allvar. jag är så trött på att bli äcklad varje gång jag tittar mig i spegeln. jag är så trött på att allting tråkar ut mig, på att hela jävla livet är en axelryckning.

jag är så trött på att gömma mig bakom metaforer och skratta åt sanningen, som om den vore ett skämt. jag är så trött på att ständigt känna mig fel. jag är så trött på att vara sjuk en månad i sträck. jag är så trött på att inte orka - inte orka duscha, inte orka äta, inte orka stiga upp ur sängen, inte orka byta kläder, inte orka göra något som jag egentligen vill.

jag orkar inte ens bry mig om att det här på långa vägar är det mest patetiska jag nånsin har skrivit. men det är sanningen. hur tröttsam den än må vara. och grejen är inte den, att jag vill ha nån jävla ömkan. jag vill inte ha någon som tycker synd om mig, jag vill inte ha någon som rycker upp mig, som säger kom igen nu! jag vill bara ha någon som smeker min kind, håller min hand och andas lite, när jag själv har så ont om luft.

fin tjej

måzte zova

men ja ee 2 cool 4 school

dear epilepsy, gtfo
pleeez

halsflussliknande värk, vad säger ni????

15e gången på två veckor?? haffa haffa extrapris åssssånt

day dream,
caught up in limbo