Det är inte lätt att trösta någon när hungern inte sitter i magen utan i rösten, det är kanske därför vi är tysta om saken
saken som säger allt
istället pratar vi om annat
och jag, jag vet inget annat
än att det regnar mot fönstret och att fönstret är kallt mot mina varma kinder och att jag inte kommer kunna räkna alla regndroppar på min kudde om jag blundar.

Precis som verkligheten är orden lika förvirrande. Meningar kan förändras så dramatiskt bara genom ett ord. Bara framför Leva blir bara leva. Så beskyll inte dig själv utan det som stod före. Älska inte sig själv utan det som står efter -

först kom skogen
sen kom dom
sen kom vi
vad kommer efter mig?