Efter idag
antar jag att jag inte finns mer

idag är dagen dagen idag är den

nånstans, mitt i all ondhet och förvirring,
under parkbänkarna,
i regnet och på tunnelbanorna,
finns hoppet
trots allt

i form av varma kramar, ord
i form av nog ska vi fixa det här
(smekningar över håret)

bakom den betrodde fanns den sanne
som jag hade hoppats
och hoppat så högt för

men också en gnutta skuld, en gnutta skam
det rungande FÖRLÅTET

det är sorg
det där stora som har fått för sig att börja växa
det där stora, största,
som jag varit med om på länge

det är inte kärlek, som man så lätt kan tro
det är sorg
det är melankoli
det är -

Av feghet
bad jag dem bromsa
mjukt, till en början
för att sedan tvärnita

för tidigt, alldeles för tidigt
innan jaget, duet, viet
och det vi skulle få tillsammans


jag trodde jag såg
&
jag trodde jag visste
men
det är dags att öppna ögonen nu,
efter ett helt liv med slutna

det är så svårt, såhär i efterhand
ibland gör det lite ondare, men ibland känns det tack och lov lite lättare


hur som helst
så älskade jag att bränna fingrarna och tungan på teet jag alltid blev bjuden på, varje gång jag fick klia dig i håret tills du somnade, varje SMS-pling som fick hjärtat att hoppa och göra VOLTER, den vidriga, söta doften, den dåliga sömnen och alla, alla, sekunder med dig

men det skiter väl du i,
det tjänar ju ingenting till

för huuur jag än gör så var jag bara jag
och jag är ju ingen

sjukhus, sjukhus hela daaan
och natten och daaan igen

suger fetttetetet

Låt för evigt den rätte komma in

Man FÅR inte gråta
Det är bara så det är

lever för oskar
oskar
i boken, oskar

med orden hårda
med orden mjuka
för oskar

alltid för oskar

naivt

famlar jag efter din hand
& jag vet att du famlar efter min

men jag är för nära kanten
när du inte ens vet att den existerar

så vi blundar
för allt som är svårt
och somnar i samma säng
till något som vi tror är ett gemensamt liv

vaknar upp på skilda vägar
blundar hårt
igen
och låtsas
även fast magen skriker nej, nej, nej

Det är inte lätt att trösta någon när hungern inte sitter i magen utan i rösten, det är kanske därför vi är tysta om saken
saken som säger allt
istället pratar vi om annat
och jag, jag vet inget annat
än att det regnar mot fönstret och att fönstret är kallt mot mina varma kinder och att jag inte kommer kunna räkna alla regndroppar på min kudde om jag blundar.

Precis som verkligheten är orden lika förvirrande. Meningar kan förändras så dramatiskt bara genom ett ord. Bara framför Leva blir bara leva. Så beskyll inte dig själv utan det som stod före. Älska inte sig själv utan det som står efter -

först kom skogen
sen kom dom
sen kom vi
vad kommer efter mig?

om du kom, som jag
kom som orden kom som viljan kom som saknaden

den gör mig så jäkla tokig
att jag bara måste lägga upp den
har världens BÄSTA pirr i magen

-Vart tar du vägen när du försvinner?
-Tröttnar du aldrig på att fråga det?
-Jag kan tänka mig att tröttna när du svarar.
-Vart tar du vägen när du försvinner?
-Det är fegt att svara med en fråga.
-Det är fegare att inte svara alls.

Vi föddes i en tid
långt efter alla krig
utan något att slåss för

Våra föräldrar hade trott på idéer
men de hade alla varit osanna

Jag fanns en stund som i en dröm
och sedan var jag borta

Inte hade gud sett mig
Inte hade jag bidragit
till något projekt eller samhällsbygge
Inte hade jag hjälpt till i en utveckling
Ingenstans hade jag funnit mig tillrätta
Ingenstans hade jag hört hemma

Jag hade trott på ingenting
Ingenting hade jag velat bli

Henrik

Jag kan inte. Så enkelt är det.
Det är därför jag går varje tisdag,
för att få någon slags rätsida.
För att det faktiskt finns en själ
som lyssnar & förstår & är den bästa
För att jag ska kunna gå vidare
och slänga allt det vidriga
i papperskorgen.


Trassliga skitord, virrvarr och så vidare
Det gör så ont

Som om Ikea har måtten på min kropp. Som om Kamprad någonsin förstått nåt om mina drömmar för att färga mitt lakan blått.

Har han vandrat alla vägar som jag gått?

Som om Valerina Natt häller sömn i min mamma. Vi tuggar substitut för att vi inte har nåt annat. Tabletterna är skurna ur samma vita gift.

Dricker deras skit varje dag.

Som om Alfakassan någonsin fått mig mätt. Som om de någonsin haft rätt att kalla mig för arbetssökande. Jag söker inget, nej, jag gör arbetsgivaren en tjänst.

Låt mig va. Ni behöver inte vara mina kompisar
Låt mig va. Bara ta pengarna & dra
och tack det är bra för mig - behåll växeln

Som om Coca Cola har receptet för mina gnälliga leder. Som om McDonald's har en aning om mitt labila skede. Som om Bill Gates programmerar lösningar för mina problem. Som om Astra någonsin bryr sig om såret på mitt ben.

Som om någon nånsin bryr sig
Tror du jag är dum?