"Är du så van vid att bli hatad -
att du nöjer dig med att omges av
människor som bara står ut med dig?"

from birth each of us sets out to discover who we really are but when trauma occurs, we create ways to survive

often we split into pieces and abandon the most wonerable parts of ourselves, boxing them up in tighty packages and tossing them away

later, we spend our lives looking for these parcels, hoping we will meet someone who can help us find these lost splintered pieces of ourselves

herregud,
mars
försvinn nu bara snälla

längsta månaden någonsin

och varje gång jag säger det
säger jag i samma andetag den sämsta
på länge

varje månad, samma sak
när ska man få börja leva på riktigt egentligen?

2011. jag trodde verkligen på dig
verkligen

men precis som med allting annat
så går det inte att tro på något

sprängs
på alla dåliga och bra sätt
på en och samma gång

mitt hjärta klarar inte av alla dessa berg- och dalbanor

Les moments de crise produisent un redoublement de vie chez les hommes. Stunder av kris framkallar en fördubblad livskänsla hos människan. Eller kanske mer rakt på sak: Människan börjar inte leva fullt ut förrän hon står med ryggen mot väggen.

this no longer exists

kom och andas med mig
jag har så ont om luft

ändlös smörja. herregud
när ska man transformeras till något annat?

jag har vart vilsen lisa, allt har gått helt åt skogen
och allt sånt

ni vet

hjälp hjälp hjälp
fyll den här ihåligheten, tack
eller ge den åtminstone en botten,
ett slut

(det vi tror på rinner undan som sand)

asså vafan händer?

det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär
det är vår och jag är kär

man kan inte säga det för många gånger
världens bästa kombo

att lycka kan vara så utmattande;
det hade jag ingen aning om


men nu vet jag

att lukta bakom örat på den som får det att snurrrrra i ens skalle eller att äta hemmagjord pizza med sin bästa vän eller att känna sig snygg eller att göra en piruett mitt på perrongen eller att få höra sin favoritlåt eller att bara... ligga bredvid. höra hans andetag. eller varför inte en helt vanlig jävla leverpastejsmacka.

det är himlen
ja jävlar vad den här pissiga världen är fin ibland.

bergochdalbana
minst sagt

men om 2 timmar och 5 minuter får jag pussas i alla fall

(och ja, jäääävlar vad vi pussades fint ♥)