jag är så rädd för att sluta i ett gathörn
jag har det i mig
jag känner det, ibland är jag så nära

jag känner mig ensam här

att ett rungande "ja!!!"
så lätt kan förvandlas till ett ljudlöst "nej..."


2 sekunder -
det är allt som krävs.

inte komma upp

falla ner i gropar

hej, ska vi springa in i väggar tillsammans?

just nu är jag det finaste som en människa kan vara: kär
sover bredvid under varmt täcke och andas hans andetag när han andas mina. saknar hans fluriga hår efter fem minuter, hans dåliga skämt och skäggstubb likaså, ja, till och med rökdoften; det är ju han, han, han och ingen annan

ungefär så känns det; är det. varje dag. kan ni fatta? varje dag! på tunnelbanan, i sängen, på dansgolvet, i köket, i affären.

jag är kär och det är så jävla coolt att jag smäller av

måndag? vem märker någon skillnad
här inuti huvudet

allt här
allt
är likadant

oavsett tidpunkt,
oavsett veckodag

och jag,
jag
vill vara någon
men inte den och heller inte hon
eller "någon" till någons någon

helst bara jag, för mig
och sophie, för dig

gråter och tycker synd om mig själv.
vilken söndag va

april

När mänskligheten ruttnar i en hög
och alla ba "Vad är bäst för mig?"
och "Jag köper vatten på flaska"
och "Hon älskar inte dig"

säger jag: "Mäh, Fredrik, spela spelet"
men du ba: "Varför då?
Jag vill inte bli älskad så
man får inget för det när man är som vi,
man får inget för det när man vill folk väl;
när man har en vilsam själ"

Men om det inte finns en himmel, Fredrik,
varför föddes man snäll?
Det här är mina armbågar, Fredrik,
jag ska vässa dom ikväll

meningslöst att vakna
meningslöst att kliva upp
att äta
att tycka om
att leva
och blablabmalblagla FUCK
livet är ju döden

jag kan inte stanna kvar här fast jag gärna vill

har ont på ställen jag inte trodde jag kunde ha ont på, är livfuckingrädd och har ganska svårt att andas mellan varven

men kan på något knepigt sätt inte klaga, ändå

sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie shipoe sophie sophie sophie sophie shiope sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie siophie sophie soiphie sophie sophie sophie siophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie siophies ophie sophie sophie siphie sophie sopbie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie spophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie sophie

förstör allt som går att förstöra

Och Ödipus. Han löste sfinxens gåta och blev den eländigaste bland människor.

Icke gissa gåtor! Icke fråga! Icke tänka! Tanken är en syra som fräter. Du tänker i början, att den blott ska fräta på det som är murket och sjukt och som skall bort. Men tanken tänker inte så: den fräter blint. Den börjar med det rov som du helst och gladast kastar åt honom, men du skall inte tro att det mättar honom. Han slutar inte förrän han gnagt sönder det sista du har kärt.

lägger la upp en här å rå