sover borta o.s.v

Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmer en igelkott

Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri

Och några talar om stämning
och de moderna om hämning

Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till

Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar

Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten

Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott

Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut

- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara

allergi mot 2:
tvål? ne
väntan

och prydnadshyllorna

(människorna, om man bara kunde fungera med dem)

?


Paranoia

du vet att han viskade nej och stötte dig ifrån sig
men du ignorerade det,
likt det faktum att ni aldrig älskade varandra

att jag hade klösmärken formade som en katt-tass
brydde du dig inte om
du bara log
att solbrännan inte existerar över hela kroppen
brydde du dig inte heller om
du är ju du
kommer alltid att vara

I 20 dagar
eller kanske 365
Ingen kan säkert veta


fick jag leva

?

förkylning på förkylning på förkylning på
på båda sidor om den där längtanen

längtan efter altanen, dofterna
nya skorna? eller framtiden,
allt vad alla har att ge men stanna

Klockan 100.

Detta är en natten av längtan. Bort eller hit, vad vet jag? Bara man får vara där. Där tiden fungerar lite som den vill, där morgondagen har blivit en nästa vecka och timmen blev ett nästa år. Där längtan sträcker sig närmre än 10 meter. Där 5 millimeter helt plötsligt blev 5 kilometer och kom, kom, kooooom! Närmre!
Detta är en kall en natten med för lite doft i närheten och för mycket sorg i öronen. För mycket längtan i fingrarna, för lite knottror på huden. För mycket utrymme i sängen och för torra läppar.